Idag har varit en sådan dag då allt har känts skit, har varit så nere och deppig så det finns inte. Har inte lust att göra ett ända dugg så avbokat mina planer inför kvällen och ska försöka samla ny, positiv energi med min älskade mamma istället. Droppen var när jag skulle hem och busschauffören fick för sig att han hade någon mystisk rätt över mig och skällde ut mig totalt för jag inte hade "visat intresse" till att han skulle öppna dörrarna för mig. Och han tvingade, verkligen tvingade mig, att säga "tack så mycket" för att han hade gjort mig denna fantastiska tjänst, att göra sitt jobb, och öppna bussdörren till mig. Tänk att några få ord från en patetisk gubbe kan få en att bli så sjukt, jäkla arg och frustrerad och ännu mer deppig. Fan alltså.